Fröken tö <3
Idag fick jag och Beudil sluta redanvid 3, så då tänkte vi att det va dags att ta en tur upp på berget. Det är ju tydligen ett måste när man är sandefjord-bo.
Vi frågade Ida om hon kunde rita en karta åt oss. Hon bara "vilken ära, det är aldrig nån som frågar mig om det"¨, vilket verkligen inte är konstigt (kommer till det sen).
Vi packade ihop vår matsäck och gick till rimi där ida hade förklarat från. Skulle börja gå åt vänster och sen skulle det finnas skyltar. Inga skyltar kom. Kändes som om vi bara gick hemåt så jag tänkte att vi skulle fråga någon. Stannade en tant och frågade om vägen upp på berget. Hon bara "Beuuurggget??", med tysk accent. Försökte förklara 3 ggr till ungefär sen säger hon "äääarrrr det norschaaa nii prrraatar?". Eeehh, neej!
Fick någon slags beskrivning av henne, och började vandringen uppför. Puuh, jobbigt var det. 90graders backar och bort, bort. Kändes som om vi kommit väldigt fel. Ida hade sagt att vi skulle hålla utkik efter ett dagis och en flagga som skulle skylta om toppen.
Till slut hittade vi till vad vi trodde va dagiset, men som visade sig vara ett psyke. Jag tyckte jag såg flaggstången (iofs utan flagga), men ingen gång uppför. Men jag tänkte att det bara va att klättra upp. Lättare sagt ett gjort, snön gick över mina knän och det var träd som piskade en i ansiktet överallt.
När vi väl kom fram upp så visade det sig att flaggstången tillhörde ett tomt, med ett hus. Upps! Fel berg!
Satte oss iaf där uppe och fikade och tittade på utsikten tills solen gick ner.
Nu så ligger vi här i våra sängar och värmer oss och tittar på En fyra för tre. Ikväll blir det Kasterbergsgården med Bodils team igen. Fast inga öl den här gången, det blir kaffe istället. Kan jag behöva som är trööött.
Tschüss!
Vi frågade Ida om hon kunde rita en karta åt oss. Hon bara "vilken ära, det är aldrig nån som frågar mig om det"¨, vilket verkligen inte är konstigt (kommer till det sen).
Vi packade ihop vår matsäck och gick till rimi där ida hade förklarat från. Skulle börja gå åt vänster och sen skulle det finnas skyltar. Inga skyltar kom. Kändes som om vi bara gick hemåt så jag tänkte att vi skulle fråga någon. Stannade en tant och frågade om vägen upp på berget. Hon bara "Beuuurggget??", med tysk accent. Försökte förklara 3 ggr till ungefär sen säger hon "äääarrrr det norschaaa nii prrraatar?". Eeehh, neej!
Fick någon slags beskrivning av henne, och började vandringen uppför. Puuh, jobbigt var det. 90graders backar och bort, bort. Kändes som om vi kommit väldigt fel. Ida hade sagt att vi skulle hålla utkik efter ett dagis och en flagga som skulle skylta om toppen.
Till slut hittade vi till vad vi trodde va dagiset, men som visade sig vara ett psyke. Jag tyckte jag såg flaggstången (iofs utan flagga), men ingen gång uppför. Men jag tänkte att det bara va att klättra upp. Lättare sagt ett gjort, snön gick över mina knän och det var träd som piskade en i ansiktet överallt.
När vi väl kom fram upp så visade det sig att flaggstången tillhörde ett tomt, med ett hus. Upps! Fel berg!
Satte oss iaf där uppe och fikade och tittade på utsikten tills solen gick ner.
Nu så ligger vi här i våra sängar och värmer oss och tittar på En fyra för tre. Ikväll blir det Kasterbergsgården med Bodils team igen. Fast inga öl den här gången, det blir kaffe istället. Kan jag behöva som är trööött.
Tschüss!
Kommentarer
Trackback
