mjaumjaau

Igår höll jag på att fastna med håret i ett snurrande band på jobbet. Då kom jag och tänka på alla nära dödenupplevelser jag haft på jobbet, eller mina två.

Den första handlade just om ett sånt snurrande band. Ett band man lägger på lådor så dom seglar iväg dit dom ska. Eller i detta fallet var det ett band som bara seglar runt runt med tomma lådor. Jag satt iaf på en bänk på jobbet och böjde huvudet en bit bakåt. Lagom långt för att mitt utsläppta hår skulle fastna i bandet. Jag kände hur det drog till i håret och hann tänka en miljon saker under en sekund. Som att "nu ryker mitt hår", "fan vad ont det här kommer göra" och "gud vad ful jag kommer vara som skallig". Sen fick jag loss håret, men miste en liten bit. 
Ja, det kanske inte var en riktig nära dödenupplevelse, men en snart mister du håretupplevelse var det åtminstone.

Den andra gången var bara här om veckan. Då det precis hade blivit kallt här i Norge och lite isigt ute. 
Jag och Bodil skulle tömma vår stora vagn med sopor, så vi gick till containern där man kan tömma ut den. Jag satte på själva ihoptryckningsmojängen, så att det åker som en ihoppressningsgrej i containern som trycker ihop soporna så det får plats en massa mer.
När Bodil hade vevat klart på "vända-vagnengrejen" så vår vagn hängde över containern så ville inte allt skräp åka ur den, så jag klättrade fram på sidan för att peta med en kvast. Då hände det! Jag halkade på kanten, och hann också då hann tusen tankar flyga runt i huvudet, som "nu kommer jag bli platt". Sen fick jag tag i kanten, och kravlade mig snabbt upp på golvet igen.
Ingen död den gången heller, men jag har fortfarande stora gröngula blåmärken på benet.