saknasaknasakna

Nu har Andree, Andreas och Daniel flyttat hem till Varberg igen. Uäää! Allting känns redan mycket tristare här i sandfuckingfjord.

Var beachparty igår i andra kollektivhalvan, Turisten va där, likaså bimbobrudarna med superstora melonbikinis och endast en liten sarong knuten runt höften. Själv hade man svart body och kjol på sig, sen flipflop och solglasögon till det.
Somrigt värre!
Festen va väl lagom rolig ungefär, och folk kom och gick. Framåt småtimmarna så satt jag och Bodil inne på vårt rum och luktade på våra plastblommor som vi fått av Andree, gulle honom <3. Andree spelade deppigt musik på min gitarr och det va väl ungefär dags att gå och lägga sig.
Då måste jag fått spratt, för jag gick iaf upp och gick in till festen igen som va slut ungefär. Claes sa att om jag hämtade hans vodka så fick jag hälften. Så det gjorde jag! Vi shotade och pratade och dansade ochh vid halv 6-tiden så tänkte jag gå och lägga mig. Märker då att jag är utelåst.
Har varken mobil eller nycklar på mig, så jag ropar ut ur fönstret på Bodil det högsta jag kan. Ringer sedan min mobil och tillslut svarar Bodil. Hon kommer och öppnar och jag stormar in i rummet och ska sitta vid min lilla dator. Allting går allmänt dåligt. Försöker sätta på film men tappar den och ser dåligt hela tiden. Är redo för sängen, men då helt plötlsigt så ringer mitt alarm och vi ska ta taxi till färjan för att åka med A, A och D till strömstad och vinka av dom.
Jag är full som ett ägg! Har okontrollerade skrattatacker hela tiden och är allmänt flamsig och stimmig. Bodil försöker få mig att skärpa mig när vi ska köpa biljett, men det går sådär. Står där med min hawaiikrans runt halsen och sluddrar fram mitt namn och mobilnr för biljettanten och sen får jag gå på.
På båten köper jag en stor macka direkt, när jag ätit upp den så somnar jag på två stolar med en gång. Alla andra somnar också. Vaknar tydligen inte av någonting, så helt plötsligt är vi framme. Jag har Andrees tröja på mig och Andree min och vi bestämmer oss för att byta tillbaka. Visar sig då att jag bara har bikini under och ingen jacka eller nåt med mig heller. Kaaallt!
Går med A, A och D + Tor som ska till gbg, till stationen och försöker att inte va alltför sentimental när vi ska kramas och ha oss. Bodil och jag tar färjan tillbaka och är sorgsnare än sorgligast. Buhuu!

När vi är tillbaka i Sandefjord igen så tänker vi gå hem snabbt som ögat eftersom jag inte har någon jacka. Men så blir det inte. Slinker in på gina på vägen och tröstshoppar en massa. Äter sedan världens godaste kinamat. På hm så börjar 2 barn prata med mig. Dom frågar vad jag heter, och skrattar när jag säger Maja. Sen säger den ena att jag är kul. Bästa komplimangen på länge. :D

Tyvärr rann fyllan av mig och nu är våra favvokompisar i Varberg. Somnade framför Benjamin Button innan, och nu vet jag inte vad vi ska hitta på. Ska se om vi orkar träffa Frida som blir 22 idag.  




Andreas <3


Daniel <3


Andree <3


Adios amigos! puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0