en typisk måndag

Shit pomfritt vad jag blev rädd nyss. Det hänger supermycket snö från taket utanför vårt fönster, och jag och Bodil har nästan väntat (läs hoppats) på att vi ska snöa in. För det har bara varit några ynka centimeter från att  hela fönstret skulle va täckt av snö. Så nyss då så bara small det till, och jag och bodil hoppade högt som tusan. Snön trillade alltså ner och rakt mot rutan. Vilken skräll! (pulsen på 220)
Ja, det var väl ungefär det mest spännande som hänt idag.

För övrigt så trillade jag idag när vi skulle gå till bussen. Jag småtrillade lite hela tiden på vägen eftersom det var så himla mörkt och halt, alla fotspår var så himla mycket djupare än vad jag trodde, så jag trillade lixom ner i dom hela tiden.
Men sen på slutet när jag skulle gå nerför det sista isberget så trillade jag pladask. Skulle ta ett superstort kliv och sätta ner foten på marken, men där var det tydligen en isfläck och mitt ben gled iväg och jag föll som en stock. AAAAJ, min höft!
Men gud vad kul det var ändå! Jag skrattade som tusan, och bodil höll nästan på att kvävas. Och som det alltid är när man skrattar när man ligger ner, man kan ju omöjligt resa på sig. Så jag låg där och skrattade och visste hela tiden att vi höll på att missa bussen och jag var tvungen att resa på mig. Men då skrattade jag bara mer istället. 
Fast vi hann med faktiskt! 

Nää, nu håller min falafel på att kalna, måste kila! Auf Wiedersehn!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0